När min son Enzo var liten brukade jag göra lådor åt honom. Tillsammans spenderade vi timmar med att leka i "små världar" som vi skapade inne i dem. Vi skapad också magiska små världar runt lägenheten. I krukorna levde varelser som genom dammkornen gjorde interplanetära resor till andra krukor. Under bordet kunde vi skapa fantastiska landskap med dinosaurier och mytiska figurer. Lilla spindeln, "Sebastián Vallejo", uppkallad efter hjälten i en colombiansk "Telenovela", var herre över sin egen värld i ett hörn av köket. När jag själv var liten, i Argentinas turbulenta tider på 70-talet, flyttade vi ofta och inte sällan var vi tvungna att gömma oss. Då skapade jag också små världar i kartonglådor som jag kunde ta med mig överallt. I mina lådor förvarade jag pappersdockor, mina anteckningsböcker, tidningsklipp av serier, och artiklar om svarta hål, galaxer och kvasarer. Det som en gång var Enzos fysiska form har nu vilat i en låda under en sten i över två