När jag själv var liten, i Argentinas turbulenta tider på 70-talet, flyttade vi ofta och inte sällan var vi tvungna att gömma oss. Då skapade jag också små världar i kartonglådor som jag kunde ta med mig överallt. I mina lådor förvarade jag pappersdockor, mina anteckningsböcker, tidningsklipp av serier, och artiklar om svarta hål, galaxer och kvasarer.
Det som en gång var Enzos fysiska form har nu vilat i en låda under en sten i över två och ett halvt år. På stenen står orden "Kom ihåg att vi har rest oss ur askan och dansat vid ruinerna" - en hyllning till en sång han skrev till mig om exilen och händelserna i Argentina. Ibland känns allt som en avlägsen dröm, men en dröm som man fortfarande vaknar upp från med gråten i halsen och ett skrik som känns djupt i bröstet.
Därför har jag nu återupptagit skapandet av lådor. Dessa lådor rymmer all sorg i världen men även allt hopp. Jag tillverkar dessa lådor för att bidra till en värld där magin fortfarande kan skapas och där ingen behöver vara ensam med sitt lidande.
![]() |
Enzo 3 år gammal. Han bad mig att rita cirkeln, resten målade han själv. |